Ystad.
Aaah, så här är det. I denna lilla staden gör man mycket man inte ens själv är medveten om.
Man kan fan inte ens rapa utan att det står i Ystan' dagen därpå.
Skvallret och ryktena man stöter på är fullständigt skrattretande.
Jao, denna staden är föör liten. Linsdramatjejen (nope, vet inte ens hennes namn), är tydligen i ett förhållande med en av mina gamla bekanta.
Hon & jag är 'ovänner' enligt henne. Jag har inte ens satt ett ansikte på linsdramatjejen, skulle inte känna igen henne på staden ens.
Orkar dock linsdramatjejen lägga ner energi på att avsky mig så; fine! Do it.
Hoppas hon hittar min blogg snart också, ännu mer anledning att spy galla över mig ;)
Enligt en viss person, som jag inte ens vill kännas vid mer, är vi tillsammans.
Vilket vi aldrig varit & aldrig kommer att bli.
Får jag höra en sak till går jag bananas!
Det du pysslar med kallas förtal.
Ryck upp dig ur misären du målat som din tillvaro & gör något av dig istället för att leva i en fucking dimma av bullshit.
Min vikt upp&nedgång är tydligen också mycket intressant för andra.
Kul, för det rör inte mig i ryggen längre.
Plus lite, minus lite, är lika mycket Marta ändå.
Nästa gång ni vill veta hur vågen ligger, ring!
...Annars är väl läget miserabelt just nu, kan jag tycka.
Har svårt att se positivt, förbi allt skit.
Retar mig på mycket och kan inte hitta ro.
Kan inte sova. Kan inte. Ligger i någon slags koma och lyssnar på mina egna andetag & känner lederna värka.
Är fortfarande hysteriskt livrädd att något är fel på mig, eftersom jag regelbundet, under stressiga förhållanden iofs, men ändå, får kramp i bröstet. Så ont att jag kisar och får svårt att andas.
Enligt ekg:t och Ystad lasarett är allt tiptop. Vad är det då som händer?
Jag väntar bara på något. Att något ska hända. Något som ger mig fjärilar & får mig att skratta hysteriskt. Något som får mig att fullständigt skita i disken, tvätten och bara springa ut och hjula på gården.
Gimme'!
Changes!
..Apathy in disguise.
