söndag 29 augusti 2010

What a day.

Yep. Jag försov mig idag.
Pressbyrån öppnar 08.00, jag vaknade 08.15. Pressbyrån öppnade 08.20.
Timmarna jag sov bort har jag jagat hela dagen.
Pest och pina.

Jag kom hem, tvättade av min skammen, chillade ner.
Nu väntar jag på att mina bakade potatisar med yummig skink-&-gräslökstjofräsröra ska bli färdiga.
Väntar även in vackra sambo.
Vackra sambo påbörjar sin semester imorgon (5 veckor, yaih!).
Min börjar nästa vecka (2 vackra veckor).
Då blir det en utlandsresa.
Believe you me, jag ska unna mig.
Det kommer bli unnigt.
Extra allt.
En paus.

.Varma tankar åt dem som förtjänar det, ett finger till de andra.
Ingen poesi, inga omskrivningar, inga pretentioner. Bara tankar eller ett finger.
Världen är svart & vit. Inte grå. Inte idag.

torsdag 26 augusti 2010

Minst sagt skrämmande.

Jag halkade in på en dokumentär igår på kanal UR.
I afghanistan har en tradition börjat leva igen när krigsherrarna fått makt.
Danspojkar.
Pojkar, ålder 11-18 blir klädda som kvinnor och dansar inför männen.
Det är en statussymbol.
Bacha Bazi, "boyplay".
Det är mer ofta än sällan de råkar illa ut. De blir slagna, hotade, våldtagna, sålda och t.o.m. mördade.
De "vackraste" pojkarna är i största farozonen, alla vill ha dem.
Alla vill ha hem dem.

Usch och fucking TVI!
Detta är pedofili, inget annat.
Gubbsjuka as.

Se själv.





klicka sedan på länken till videon på vimeo.


söndag 22 augusti 2010

WTF?!

Vad i helvete stötte jag på inne på facebook idag?!
...jo, nedanstående länk!
Världen är fan upp-och-ner.
Restylane, silikon, botox, melanotan, fake,fake,fake.

- det äcklar mig.
hysterin är överallt.
tuttar, ass, hy, bränna, hår, naglar.
- vad hände med personen?
- själen?


BTW: kvinnligheten sitter inte i brösten, den sitter i skorna. Lite i väskorna också.

Tidspress.


Emilia har varit hemma från Norge i 2 veckor (FAB!).
Även ännu mer fabulous att jag lyckats pressa in henne i mitt proppade schema, utan att känna stress någonstans, jag är mäkta stolt!

Även att syster och jag fått lite tid ihop, mellan skift och plikter ofcourse, men den tid vi har glimmar i vilket fall..

Jag har såklart även spenderat tid med den lilla gula. VackrasteTindraTax.
Hon har ett sätt.
Bara kolla in sköna stilen, raaklång!






Shoetime.


Nu har jag varit i farten igen.
Jag har shoppat skor.
Kängor.
Ooh, these boots are made for walking.
Längtar efter höstens kylande vindar.
Jag räknar mina nya boots som en investering.
Fan ta allt om jag inte kan ha den mer än en säsong.

:)



måndag 9 augusti 2010

Larrys Jazztime.

Jeeeez, Larrys Jazztime ála Radio Active är såå enformigt.
VARENDA låt låter som den i Aristocats "alla vill ju vara katt".


http://www.youtube.com/watch?v=1e57NRyOuPg

...bara KATTER kan det där som kallas sving, du KAN INTE, Larry.


-rinky, tinky, tinky, tinky!

Slideshow.

Mitt liv är minst sagt hektiskt just nu.
Ja, jag har tid att sitta vid min Macis & slösurfa, men min hjärna slösurfar aldrig.
Varför? Det känns orättvist!
Jag kan ibland känna mig rånad på tid.
Människor omkring mig verkar glida obekymrat dag efter dag. Trots tunga bekymmer jag vet borde dra ner dem.
Jag har minsann inte ro att glida och när jag glider, får jag ångest.
Jag får ångest för att jag inte gör något åt de situationer jag inte trivs med.
Jag får ångest för att jag inte gör det bästa av mitt.
Jag får ångest för att jag inte delar med mig.
Jag har trots allt 5 syskonbarn, 4 syskon, 1 underbar förälder och en vackrasteTindraTax.
De förtjänar mer tid än jag har på min sida.
Jag har vänner som förtjänar ett mer rofyllt jag, ett mindre ångestladdat jag. Ett fridfullare jag.

Ibland orkar jag inte vara cynisk.
Ibland vill jag också bara glida.

torsdag 29 juli 2010

Dagen D.

..trodde inte dagen skulle komma.

Dagen när jag blev teknikintresserad.
Den inträffade när min babe, på min födelsedag, gav mig en iphone 3gs.
The obsession..!!!
Det där äpplet är inte så dumt, inte så dumt alls..
Jag vet vad jag pratar om, eftersom, efter många om & men, var i Malmö och unnade mig ett besök på Applestore. En Macbook Pro följde med mig hem.
Ooops :)

Jag ångrar mig inte, helt unik datorupplevelse. Även shoppingupplevelse, all cred till säljare på Kullander, apple store. Även all cred till Robin, som följde med och hindrade mig från att bli rånad på ovanstående nyinköpt älskling.

Låter urlöjligt & jag trodde aldrig jag skulle säga mer än att en dator är ett "nödvändigt ont", men jag känner att min Macis är en morot, den får mig att vilja göra mer via nätet & inte bara facebooka.

Tjoho,, I'm officially a nerd.

Helllooooo, nördsmirtha!

torsdag 20 maj 2010

Tvi.

Människor har ingen hyfs, etikett eller något vett. Jag är ledsen, men det verkar inte bättre.

När jag en gång i månaden reser kollektivt ca. 2 timmar får jag se de mest knepiga personer & jag är med om saker jag själv finner svårt att inse.
Igår satt jag på ett
lila pågatåg resandes mot Malmö.
Jag smyger i mig min smoothie & försöker ta så lite plats som möjligt, men väskan mellan fötterna och smoothien balanserandes mellan knäna.
Jag ser fram emot att på månadens första riktigt soliga dag få se
knallgula rapsfält & hästar i hagar, resan mellan Ystad- Malmö bjuder trots allt på mycket vacker utsikt & lite tid att få rensa tankarna.
Jag sneglar över på den sidan jag egentligen ville sitta på, jag satte ju mig så jag fick åka baklänges, UGH.
Avskyr att åka baklänges, men jag kan ju inte flytta mig nu när smoothie & väska är placerad, jag står mitt kast. I ögonvrån skymtar någons bleka, håriga ben i ett par shorts & ryser till. Sen ser jag det, jag trodde min haka skulle trilla av; Karl var BARFOTA.
Han hade kilat in sina otäcka, vita, fullkomligt uräckliga fötter mellan ryggen och sätet framför, vilket innebar att kvinnan framför var helt ovetande om att hans tår bara var någon centimeter från hennes bäcken (
utom lilltån, den fick liksom inte plats och bara hängde utanför, som en gammal, kall pommesfrit).
Hela resan ägnade jag åt att stirra stint ut genom fönsret. Jag kände mig jagad av den nakna tån.
Vem gör så?
Många?!!!! Vem har tårna i min rygg? Fastnar hans tåhår nu på sätet?
UUuuuuSch!
Jag började studera mannen framför mig, han som fick åka på "rätt" håll.
Han var hopplöst klädd men trodde nog att hans gamla Levisjeans & Timberland ryggsäck gjorde susen. Ändå, han gjorde ingen förnär.
Han tar upp en flaska. Er urdiskad gammal juiceflaska, minute maid (
jobbskada, kan alla flaskmodeller), med vatten i. Flaskan är alldeles klibbig av den gamla etiketten & jag tappar genast all respekt för mannen. Kunde han inte använt en fräschare flaska? Eller köpt en ny dryck till tågfärden? - Han började dricka, om man nu kan kalla det så..
Eftersom öppningen är så vid gapar han likt en
flodhäst som gäspar och bara bälgar i sig vattnet. Han sväljer så hårt att JAG fick ont i halsen och sen lägger han av en jättesuck, han liksom blåser rakt ut. Rakt på mig. ICK!!
Vem blåser sin medresenär i ansiktet? Och varför?
Hela tågfärden genomsyrades av växande människohat.
När jag kliver av i Malmö gäller det att vara kvick. Det blir liksom kö vid perrongen och Gud Nåde Någon om de stannar till.
Jag traskar av, ska i farten tända en cigarett, när en medelålders man (
ja, ännu en räääälig man) gör en sån där vidrig fotbollssnytning bara någon centimeter från mig...?!?!?!?!??!?
Jag stannade till av ren chock och fick både en och 58 knuffar framåt innan jag morrade att det inte var f*cking autobaum.

Jag är fullt medveten om att somliga dagar är man mer mottaglig och känslig inför andra människors vidriga vanor och beteende, detta var en sån där dag.
...en sån dag jag har de flesta dagarna.

Jag betalar precis lika mycket i biljettkostnad som dessa barfota grobianer.
Jag vill inte få tåhår på min väska ( för jag antar att friktionen från när karl drar ut sin fot får hans sviniga tår att fälla).
Jag vill komma från punkt A till punkt B smärtfritt & i en bit. Jag vill inte bli förfärad och i mental obalans.

... hur klarar sig mina medmänniskor? De som är som jag? De som inte slickar sig om fingrarna stup i kvarten? De som inte heller tycker om barfota människor inomhus?
Klarar de av att inte drabbas av panik?
Tips & Trix mottages gärna.



torsdag 6 maj 2010

Fingerlicking.

Jag har kunnat läsa insändare om hur förbannat äckligt och risky det är att ha lunchbesticken i korgar på restauranger, för tänk om man skulle ta en gaffel någon smittbärare tafsat på.
Även så att någon kund gjorde klart för mig att efter som jag inte var vaccinerad mot svininfluensan skulle hon minsann inte handla hos oss mer.

Trots att jag uppfattat människan som en försiktig och bacillmedveten varelse finns det otaliga som slickar sig på fingrarna, när som, i alla sammanhang.
De slickar på fingrarna innan de ska ta upp sedlar ur plånkan - DISGUISTING! Alla vet vi att pengar i sig är sjukt smutsigt och fullt av baskilusker. Trots det slickas det, gärna 2 gånger, efter att ha konstaterat att växel inte fanns och en sedel till behövs.
De slickar på fingrarna när de ska ta en tuggummipåse ifrån ett ställ på Konsum, Ica, ja you name it, they're lickin'.
De slickar på fingrarna när de ska ta en påse vid frukten, så när du ska ta några äpplen finns det saliv på påsen - yummie!
De slickar t.o.m. på fingrarna när kontokortet skall dras upp ur facket i plånboken - sen trycker de in sin kod på bankomaten, där nästa sen trycker sin kod, slickar på fingrarna när han räknar sedlarna- därmed fått i sig föregående persons slem - Mmmmmumma !

Vi som inte slickar kommer aldrig ifrån slickarna. De är ju överallt. Som könsmogna hanhundar markerar dem allt i sin väg.
Bankomater, påsar, konfektyr, pinpads, kontanter, frukt.
Vi andra får helt enkelt ha detta i åtanke och aldrig impulsäta något i willys förbutik innan vi sanerat händerna från allt påsslem.
Vi tänker en andra gång innan vi tar ut 200 kr extra i butik.
Vi slår vår kod med ett annat kort (jag använder mitt coopkort som pekfinger mkt flitigt).

Vill jag byta saliv med någon vill jag göra det medvetet- thank u very much.

fredag 9 april 2010

Skatt..

En man på 63 år med reumatisk värk och diabetes blev utförsäkrad.
Han ska ut & arbeta tycker försäkringskassan. VEM vill anställa någon i detta tillstånd?
Arbetsgivaren tänker ju på sig själv i första hand. Denna man har endast några år kvar i arbetslivet och är ej vid god hälsa. Han är inte en pålitlig arbetare.
Jag tycker denna man har rätt till att vara ledig, ta hand om sig själv och försöka göra det bästa av vardagen. Han får gärna min skatt.
En vän till mig har huvudvärk av och till, utan förvarning kan han kollapsa och vara totalt oförmögen att ens veta sitt eget namn. Han är även utan diagnos efter att ha gått hemma mer än 1 år.
Han ska sitta och fylla i papper 24-7, gå på intetsägande undersökningar helt utan resultat & leva under ständigt tryck från försäkringskassan. Vid ung ålder blev han tvungen att söka hjälp från socialen. Som om det inte var nog att ha förlorat sin egen sociala krets p.g.a. sin situation.
My skatt is yours.
Min sjuka mormor har slussats från ortoped, hem, till korttidsboende och snart hem igen. Hon är inte rehabiliterad & snedstegen från sjukvårdens-och äldrevårdens sida har varit många, ändå ska hon hem. Fort, undan med henne. Hon skall alltså vårdas av min 93 (!!) åriga morfar, tillsammans med hemtjänst, som påstår att de kommer dyka upp varannan timme. Det senare vet vi är en komplett lögn, det finns inte en möjlighet för dem att göra så.
- Sverige, sätt lite fart. Ha lite hjärta.

Samtidigt vet jag en hel del jag hade velat ha ut i arbetslivet om jag hade lite makt i fickan.
En man vid 47 år som inte lyft ett finger på 12 år. Han har psykiska problem påstås det.
Han är mkt aktiv under dagen nu. Han pratar med alla han möter, är vänlig om dock lite knasig.
Han är stark och positiv. Han var en gång en bra arbetare, nu är han tungt medicinerad.
Väck med hälften av drogerna & peta dit lite stimulans!?
Rensa rabatter är ju rogivande & vi alla vet att lite tid utomhus gör oss alla gott.
Det är ett jobb som måste göras. Denna man tyckte dock det låg "under" honom att utföra sådant arbete.
UNDER HONOM. -spark i röven skulle han ha!
Hit ska inte mina pengar gå.

kan jag dra av på skatten tro?

onsdag 7 april 2010

Tant.

Jag är en tant (tantilantilant) enligt Natalie. Jag är ganska omständig och gnällig, men vad hon nog syftar på mer är att jag inte bloggar som en "bloggare" ska.

Idag har jag även varit mer tant än vanligt.
Jag och tantväninnan Johanna (flåt) tog bilen till Willys i jakt på vaxduk & dynor till balkonginredningen.
Vaxdukarna lyste med sin frånvaro så vi frossade i snittblommor, kex & ost.
Vi kom överens om att cruisingen var en heeelt onödig dag och jämrade oss över allt buller och bara bakar vi kommer få utstå.
På fullt allvar tog vi matshoppingen som en utflykt.
För att höja tantfaktorn dricker jag nu ett glas vitt efter en lång dag :)
Tant; loves it.

Nu har jag återgått till ungkvinna version2.0 igen.
Jag lyssnar på Deftones och facebookar. Inte så tantigt.

Försöker även samla mig att påbörja flytten (packa, sortera, tvätta).
Hur ska lillan orka? (som mami brukar säga).
Jag söker nu frivilliga flyttgubbar till 1maj!
Jag bjuder på foder och kall öl.
Anmälning på direktenbumsnu!

Även så att tjejerna är välkomna på nya adressen för att packa upp roliga saker & dekorera.
Vi dricker vin och har en MariaMontazamimoment.
...för att jag önskar mig såklart min första tazzle i inflyttningspresent! :)

onsdag 3 mars 2010

Varning!

På en skylt på regementsgatan i Ystad kunde jag läsa följande:
"Varning för snöras, istappar".
...
alltså ska istapparna akta sig för snöras...?

Är så less på alla syftningsfel och särskrivningar.

Symaskinsaffären på gågatan är specialister på denna sortens språkmisshandel.
Där har vi sett bl.a. "sy tillbehör" & "slut rea".
...alltså ska man sy tillbehören & rean är slut.

Snubblade över en länk på facebook. Någon hade länkat till en "under bar låt".
Vad ligger under bar? Bar är naket. Är låten under det nakna? Bah.

Wiooowioo. it's the sound of tha språkpolis.

Ps. Var ute med Tindran idag och tänkte bjuda henne på något gott.
Vi begav oss till Öp-grillen, i hopp om en korv hon kunde släpa hem.
Tjejen som tog emot oss i luckan tyckte inte jag behövde betala för en korv till hunden.
"Du kan få en hundkorv, gratis".
...Betyder detta vad jag tror?

torsdag 18 februari 2010

Pk.

Har precis kommit hem från en ljuvlig hundpromenad i snöyran.
Milt ute trots alla flingor (som alla desperat letar sig in i mina ögon).
Vi träffade 2 andra hundägare.
Nelly, Tindra och Diva lekte som galningar i snön medan vi mattar och en st husse pratade.
Nellys matte berättar att hennes vänner är i Afrika & gottar sig i 39gradig värme.
För att accentuera hur jefvla varmt det var där nere har hennes vänner berättat att man inte kan läsa en pocketbok i solen. Klistret smälter och sidorna trillar av.
- Det är därför man aldrig ser en inföding med en pocketbok.
-Divas husse.

Pk är bara sååå 1900-tal.

måndag 15 februari 2010

Måndag.

Ny vecka. Måndag. Måndagen efter en ledig helg.
Måndagen som kom alldeles för fort.
Mitt huvud har fortfarande inte återhämtat sig från helgens strapatser ála Rockfest hos Jennican.
Bra musik, härligt sällskap (dock ej alla som hade bekräftat- dååårligt) & alldeles för mycket alkohol.
Jag spenderade alla<3ans dag ensam, klubbad i soffan.
Min J jobbade & tur var väl det, jag var mer zombie än människa.
Efter många om & men, serier, filmer och maratonpowernaps fick jag en snilleblixt.
Bakismatsnilleblixt.
Jag geggade ihop en stor macaroni&cheesegratäng, vräkte i en massa kryddiga korvar och toppade det hela med zuccini och ölkorv. UGH.
Mord & inga visor. Jag somnade som en stock i soffan. Vaknade i exakt samma ställning några timmar senare, exakt lika trött plus med en helvetes nackont.
Sen gällde disk, sen sömn igen.
I ottan i morse(04.30) var jag uppe och pimplade kaffe, allt för att bli pigg.

Nu sitter jag här. Känner mig jagad av dagarna.
De går för fort. Jag blir omkörd och överkörd.
Idag vill jag bara sova, soffgosa och få nacken ok igen. Men icke.
Denna svenskan har saker att reda ut, fixa och några måsten kvar för dagen innan hon får lov att soffgosa.

lördag 13 februari 2010

Dator.

Åhh. Min vackra J rensade min vackra dator igår.
Fabulous. Inget segande och viktigast : inga blåa skärmar som poppar upp och varnar mig för datorns armageddon.

Jag fick smärtor i bröstet när jag såg hur allt försvann. Alla mina inställningar, mina program, MSN, spotify. Ville skrika högt och få honom att sluta.
Men han är duktig, min man. Han sparade alla mina foton och musik på externt minne och rensade sedan mjukvaran.
Nu ett tag efteråt, när Dolce&Gabbana-temat är inställt på Googlechrome & msn är tillbaks, känns det underbart. Som en ny dator, bortsett från stearinfläckarna och nagellacksborttagningsstänken. :)

söndag 31 januari 2010

Forced vs. Fab.

http://www.youtube.com/watch?v=I0Rjc7HSt0E
Detta var nog det mest obehagliga jag sett på länge. Trots hans stora talang känns allt väldigt forcerat. Och så smal. Manorexic? Tvi. Ät en kaka.
http://www.youtube.com/watch?v=0_lrKhmx2WU
Detta är däremot fantastiskt. Skrattade så jag grät. Galgar och kläder överallt. Strumpor i bodyn.
Ändå härliga moves trots många kilos övervikt.
Humor och självdistans, den här grabben vill jag träffa!
Och ansiktsuttrycken! This guy has it all.

lördag 30 januari 2010

Kiosk.

När jag och Tindra, underbara TindraTax (ilaxilago), promenerar i city passerar vi en grillkiosk på vägen hem.
Där brukar Tindra få gårdagens korv.
Ingen som bryr sig om hur Gårdagen känner?
...Stackars Gårdagen. Alltid korvlös.

fredag 15 januari 2010

Syskonbarnsabstinens.

Saraemmanina.
Guggamejjamatilda.

5 starka ljus. Mina syskonbarn.
How I adore you!
Helgen tillbringas nog i Lund hos de första 3 nämnda.

Min familj är fantastisk.