Jul och allt.

And so this was Christmas....
I år firades julen lugnt och fint med syster, mami, hund och katt. Sista julen på Kyrkogårdsgatan.
Snart bor ju mami in my neck of the woods :)
Missade Kalle Anka, det var väl lite surt, men att se det utan syster hade ändå inte varit samma sak, och eftersom hon knegade på till halv3 i Lund fick det vara så..
Roligt nog fick jag samma klappar tillbaks av mina nära som jag skaffat till dem! Och det är helt amazing. Nu är jag en rosa Ipod nano, och en rosa Nicon digitalkamera rikare. Mina nya bebisar!
Badapappapaaaaa, I'm lovin' it.
Oteknisk som man är kommer det ta mig en hel j'vla evighet att luska ut hur Itunes och diverse tjofräser fungerar, but it's worth it.

Jag lyckades bli fri från förkylningen men kablaaaahm, så fick jag en till.
Jag hostar mig genom nätterna , somnar av ren utmattning i ottan. Jag kämpar mig genom skiten och jobbar ändå, stundvis mår jag liksom prima.
Men fortsätter det såhär blir det att undersökas. Har nämligen ont i njurar och blodsmak i munnen, det kan bara inte vara bra..?

Har inte tid att vara sjuk. Nej. Jag mår bra, det måste jag. Baaah.

Smilia är hemma på visit nu och jag sprang in i den söta loppan på Báb igår, sweet!
Vi har också lyckats klämma in en vinkväll i min nu (äntligen) möblerade lght. Det fick bli lite mer passivt än vad vi är vana vid, men det får vi ta igen ngn annan gång! Inkl obligatorisk ostbricka.

Báb har tyvärr blivit 0:at för mig nu. Samma sak varenda gång.
Fulla småtjejer, metrosexuella pubertetsboys och en & annan bonde.
Är jag där är jag antingen för full för allas bästa eller alldeles för nykter och uttråkad.
Får samma ågren var gång jag går hem vid 3, otaliga hundralappar fattigare och med känslan av att ha gjort absolut ingenting givande. Ugh.
Förfesterna kan vara fab, krogen likaså, men sen drar alla "ut", endast i brist på annat till denna "club".

Annars rullar väl livet på.
Jag är nog, som kära Daniel Eriksson säger, mer bitter än någonsin.
Men vad ska jag göra? Jag lever i en liten egen bubbla för tillfället, har ingen annan att ta hand om än mig själv, och allvarligt, jag har aldrig brytt mig om mig själv speciellt mkt. So therefor, I am bored. Och när jag är uttråkad, ja, då hittar jag saker som jag inte tänkt på förr.
Jag registrerar och analyserar alles.

Mycket man skulle vilja säga, göra och kräkas ur sig för att få vissa att förstå. Några vill man också banka på, för att få dem att verkligen tänka efter!
Om denna dagen var den sista, den avgörande, hade ni då gjort det här? Är handlingen värd tiden? En stund av ditt liv? Energin?!
Att sparka på någon som ligger, att prata bakom ryggen, att se ner på någon, kalla någon hora, ligga med någons respektive; är det givande, är det värt det!? Är det så du vill bli ihågkommen, så du vill bli känd?
Känner mig överdrivet lill-gammal, men jag tror faktiskt på att agera utan ånger, men med fet eftertanke.
Världen kan inte göra om, stilla din häftiga själ. Endast Du kan göra en annan människa väl.
Kloka ord från en klok kvinna, min moder, som läst det någonstans ;)
Men ändå. Du har kraften att göra din omgivning gott lika mycket som du kan göra ont.
Ditt val. Det var ditt val & inte mitt.
Mår skit av att inte höra av eller ifrån dig, men det är ditt val.
Jag är i min bubbla och kan inte göra något, tankarna spökar way too much.
Stoltheten sätter stopp.

Nu ska jag iväg och jobba. Skönt, att få le lite och baka frallor.
Ledig helg vankas. Vi får se vad min omgivning har att bjuda på.

Each day's a gift and not a given right.

South Park ftw.

Jag lider fortfarande av den här förbannade förkylningen från helvetet.
Vaknade i morse och mådde som en klubbad säl.
Nu lider jag iaf inte ensam. Har ännu en gång lyckats smitta ner kära Dan med baciller from hell.
Sorry, D. Men du måste inse att du inte är stålmannen, utan också kan bli sjukis.
Lovar att ställa upp för dig som du gjort för mig nu.
Jag har nämligen blivit makalöst ompysslad av D nu under sjukdomstiden.
Är fantastiskt glad att jag har honom. Honom och Robin, som akut försedde mig med nässpray, vix och alvedon miss i nassen.

Min lägenhet förfaller, sakta men säkert, eftersom jag inte har någon som helst ork att ta itu med något alls.
Råkade t.o.m. missa att betala telefonräkningen i tid, så nu har Tele(s)nor tagit ifrån mig alla rättigheter att ringa, gaah. Känner mig som strandad på en öde ö. snyyyft.
Betalningen kommer väl in senare idag, förhoppningsvis, så jag behöver inte känna mig som en outsider för länge till.

De senaste nätterna har jag spenderat framför datorn & spelat poker på nätet som en maniac.
I am hooked, deluxe! Längesedan jag tillfredställde pokernerven och nu är det bättre än ever!
Spelar bara för småsummor, men kicken är där, som faen. Lovin' it.
Jag ber nu också alla att hålla tummarna för mr D, som spelar poker-sm 29/11!
Om han tar hem det åker nämligen Mardy till Kuba ;)

Och nu vill jag hedra good old South Park.
Jag har lyckats fånga detta program sent om nätterna några ggr på sistone och fått en helt nyvunnen respekt för det.
Garvade läppen av mig igårnatt när The Dogwhisperer, Ceasar, skulle uppfostra Cartman.
När de i avsnittet senare spelade WoW som galningar för att stoppa en allsmäktig fetknopp som gick runt och slaktade folk utan dueller (??jag vet ingenting om skitspelet, men tydligen måste man duellera för att kunna döda varandra??).
Alla skämt var spot on och kommentarerna de små killarna bränner av är uuunderbara.
Precis som simpsons, family guy och american dad blir detta programmet bara bättre med tiden!

All heder till Sopranos också. Tony har en underbar livssyn. Han är bara helt makalös. Gives me the chills.

Däremot vill jag kasta apbajs på Prison Break.
Har blivit mer eller mindre tvingad att se det hos D.
Det började kanske lite bra, men nu är det lika pinsamt som Lost blev.
Ugh. Den här tatuerade lillkillen, Michael Scofield, som har kroppen som en leukemisjuk 7åring, är som 2000talets McGyver.
Och hur många fängelser har de brutit sig ut ur nu?! fucking embarrasing!

...nog om vad dumburken har att erbjuda och åter till verkligheten.

Syster flyttar snart till Sthlm. Aaaaaaaah. Jag har försökt förtränga det länge nog.
Jag vill inte. Det är tråkigt nog att ha henna i Lund. Jag kommer att gå crazybananas .
Men Du, Sis, jag stöttar dig till 100%, om du lovar att inte glömma bort din riktiga kaossyster!

Saknar min Smilia och min Mis också. Vill ha er här, med mig, en flaska rosévin och den festaste ostbrickan i universum. Det hade varit ngt va?
Så se till att pallra er till mig, eller ska vi mötas halvvägs?
Anyhow, så måste vi ses snart.

Nu måste Martan pallra sig iväg till jobbet.


Vi ses i vimlet.

Je sais pas.

Så många upplevelser på så kort tid.

Älskar mitt nya jobb. Känner mig lycklig både när jag går dit och när jag går hem.
Nöjd. Nyskapande. Nytänkande. En stimulans som legat på is så länge.

Slipknotkonserten. Åhåå, uppenbarelse. Vilken känsla. Hardcore, minst sagt.
Trots alla bra känslor jag får av att tänka tillbaks på den, kan jag bara inte förstå varför man ska slåss på konserter som denna?!
Moshpits och allmänt knuffande är inte alls min melodi.
När vi väl hade hittat en skön plats lagom nära scenen o alla var nöjda var adrenalinet på topp.
När de sedan höjde och vände hela trumsetet höjdes pulsen avsevärt.
Bevara Kristianiaflaggan var också väldigt uppskattad bland danskarna. Kramp i smilgroparna av stämningshöjaren deluxe.
Kort och gott, TACK SYSTER, för att du släpade med mig, styrde upp ditfärden och var en klippa när jag försvann i tsunamin av crazy emos.

Grannens flytt, gav mig massa inspiration. Jag vill fixa o trixa mer hemma. Är mer motiverad också. Kommer sakna min doorkeeper, men glad att han kommit upp lite, penthouse, like me!
Tyvärr ligger jag nu deckad av en monsterförkylning utan dess like.
Jag mår som en överkörd mördarsnigel, saltad o klar för graven.
Huvudet är tungt, tungan stor som ett vedträ och jag spottar ut proppar i gråskala. Yummie!

Jag ska försöka mig på att jobba idag, sen återstår det att se hur jag fixar det, om jag sedan klarar resten av helgen+ nästa vecka. Mentholnässpray, bafusin, tigerbalsam, ipren och div. bedövningsmedel ska nog hjälpa en bit på vägen.

Ensamheten var påtaglig häromhelgen.
Flytt på dagen, poker på kvällen, öl, vin och sedan en liten tur på Báb (vilket floppställe).
När jag senare skulle dra mig hemåt, ovanligt klar i huvudet, gick jag ensam på gågatan.
Tystnaden var hjärtskärande. Mina fotsteg ekade. Inte en människa i sikte.
Ingen saknad på mils håll. Ingen värme. Bara ensamt.
Inte på ett dåligt sätt, inte heller på ett bra. Bara helt tomt.
Hade mobilen ringt hade jag struntat i det. Hade någon gråtit hade jag gäspat.
Den sortens ensamhet. Farligt, men härligt. Otäckt, men spännande.

....

Scribbler.

It's me, Scribbler.



http://se.youtube.com/watch?v=DkWLYe01GXU

Liten

Jag vill tillbaks.
Jag ångrar allt.

Jag ångrar alla bråk jag satte igång i onödan.
De skällsorden som delats ut.
De gångerna jag drog mig för att gå över till dig.
De gångerna tvn stått igång på nattetid, kunde ju lyssnat till din andetag då.
Jag kunde försökt göra dig glad när du var nere.
Jag kunde njutit.
Jag tog allt förgivet.

Enda gången jag känt mig omtyckt, välkommen och trygg med någon.
Nu är jag ingenting. Har inte ens mig själv kvar, för jag kan inte tänka.
Det finns inget värre än att bli lurad.
Lurad, the story of my life.
Inget gör så ont som att höra hur liten man egentligen är.
Att jag är inget.
Inget av värde.

Jag kan inte säga något.
Jag hörs inte.
Jag är totalt hjälplös.
& jag hatar det.

Jag vill tillbaks.
Vill kila in mina kalla fötter i dina knäveck.
Lyssna på dina andetag, dofta dig i håret och kyssa dig på nacken.

Jag skäms så, men jag känner mig så liten.
Så ensam och övergiven.
Jag tycker om dig så mycket. Jag litade på dig.
Jag saknar varenda millimeter av dig.
Men jag är liten.
Jag hörs inte.

Belly up.

Har jobbat min sista dag på Max. Vilken konstig känsla! Hatkärlek at its' highest.
Jag kommer sakna alla mina kollegor, mina vänner.
My partners in crime. Ni är alla guld värda.
Glöm inte mig. Jag är obligatorisk på alla kommande personalfester.
Inget party utan Marty, right?

Jag ser fram emot ljusare tider.
Lite förändring förgyller, mer fritid, mer papper med svunna kungar.
Ett lite lättare liv. Mindre virrvarv bakom pannbenet.
Mindre tryck på leder och telefonen kan få vila lite.

Tyvärr är det ju inte så att när en sak löser upp sig följer allt annat efter.


Förd bakom ljuset, hur länge vet jag inte, sitter jag nu här, med tårar rullande ner för kinderna och ett enormt tryck över bröstet.
Jag blev visare efter första gången, men det är bevisat; Bränd Marta flyr ingen eld.
Jag vet hur jag vill ha det, jag vet vad jag vill. Jag vill vara vi. Det tyckte jag var mysigt.
Vet inte vad som satt stopp för oss. Kan inte för mitt liv fundera ut det heller.
Med ingenting & noll sagt är det väl bara att svälja...? Det är bara så förbannat satans helvetes jävla svårsmält.
Tillbaks på ruta ett. Rebooting. Ärrad. Ledsen, så jävla ledsen.
Ledsen att jag aldrig verkar räcka till...
If you could only see what I see, everytime you leave...
Fcuk.
Vill vara arg. Kan inte. Kan bara vara ledsen. En slagen hjältinna. Död på slagfältet.


Flaket i kylen & halvan Smirnoff frestar. Men jag låter bli.
Nya jobbet och alla omkring betyder mer än bedövning just nu.
Jag måste växa upp. Inte dricka, sova eller bara döda alla känslor.
Jag måste lära mig ta itu med allt. Om andra kan fungera så, varför kan då inte jag?

Ensamheten är påtaglig. Tryggheten känns som bortblåst.
Vill bara dra tillbaks klockan.
Inget fake, bara riktigt, ärligt och rent.
Varför blev det inte så?
Varför ska jag alltid få ont?
.....

She's sick of being late, she knows she's second rate.

....I'll bite back!

Lillkillen som besökte Donna Gina i lördags under mitt skift var lagom packad.
Jag var lagom irriterad p.g.a. diverse incidenter (kaxiga små bitches & dyngraka stammisar som kladdade,etc).
Vi skulle precis stänga och vi bad honom snällt att gå ner i baren.
Lillkillen (om jag minns rätt var han precis fyllda myndig), får luft ifrån ngnstans att kalla mig
"krogens största f!tta".
Ok, tänkte jag. En chans till får han.
-Vad sade du, frågade jag och spände ögonen i honom.
Han upprepar sig "Ja, du är en j'vla f!tta".
Ett ögonblick senare häller jag en halv cider i grenen på honom.
Ger honom det tomma glaset, mest som ett hån. Inte speciellt genomtänkt, eftersom Lk larmade det i ansiktet på mig.
Jag körde ngn wrestlingmanöver och fick ner honom på golvet innan han blev utkastad och portad.
In yah face punk!


Kort och gott; Stå på dig, annars gör någon annan det.

Andra bullar!

Här sitter jag nu, med en kopp nybryggt kaffe, 'memorylane-musik' strömmar ur högtalarna.
Jag har magknip efter försök till frukost, ont i knän och fossingar, men har ändå ett fånigt leende på läpparna.
Jag har nämligen sagt upp mig. Ja, från Max.
No more Kökschef (eller jo, 1 månad till, min uppsägningstid).
Jag kände bara att jag var tvungen att byte genre för en tid.
Jag har liksom tömt ut min ställning, jag vill inte gå högre men var samtidigt inte nöjd där jag var.
Men en sak är jääävligt säker (!!). Jag kommer saaaakna mina kollegor. Verkligen.
HOY DÄR, företagare! Vill ni ha en bra medarbetare, ta en från Max i Ystad. De har allt!

Jag är nu nyanställd på Pressbyrån.
Och ja; det är ett roligt och stimulerande jobb! Servicebiten finns där samtidigt som jag får arbeta självständigt.
Har mjukstartat lite nu under mina lediga dagar, ca 16 timmar på plats och jag kunde inget annat än trivas. Mycket också för att jag är så förbannat urläcker i den blåvitrutiga skjortan ;)
Känns äntligen lite som man är på väg någonstans...


Måste bara nämna...Magnus Betnér! 080919.
Jag, mami & Hani örlade runt i Malmöcity ett bra tag innan vi till slut fick ta taxi till föreställningen.
Hamnade bakom en relativt krampig, skallig kille, med glansig flint. Ok- fine, men saken var den att när han tog sig i nacken blev flinten alldeles mattad. Hellgrentrion bröt ihop.

När Magnus väl hade börjat fanns det ingen hejd. Skratten avlöste varandra nonstop.
Jävla smart kille, han kände av hela tiden och anpassade sin show efter sin publik. Inte många som har den förmågan och kontrollen.
Jag beundrar honom till tusen.
Egentligen är han väl inte överläcker, men han för sig med sådant självförtroende.
En I-dont-give-a-flying-fuck-attityd som är så skön!
En eloge till dig Magnus!

-fyller på mitt kaffe-


Annars. Ja. Jag är full av saknad.
Hansson! har flyttat till Malmö för ett tag. Min tvillingsjälv är ur staden.
Har träffat henne lite random, men utförandet av vipkvällarna och söndagsmyset känns som evighet sedan.
Smilian! är fortfarande i Oslo och norskar sig. Hon försöker knega, odla solrosor (?) och handlar skinka för närmare 100lappen.
Åsan! är fortfarande i Spanien. Helt plötsligt ploppade hon upp på Dg när jag jobbade där en kväll, sen poff! borta igen :(
Emelie! Ja, min föredetta Dg-kollega. Hon far o flyger. När jag väl har en lucka för denna korta blondie är hon antingen i Italien, Dk, eller i någon av de närliggande byarna till Ystaden.
Robin! Min klippa bland småsten. Min vän som jag anförtror allt. Jag vet att du sitter i skiten, men du fixar detta! Jag finns här...
.. min mimmi också. sötnöten. vi går om varandra lite väl mycket nu. Du med ditt läsande och jag med mitt eviga knegande.

Musikknarkare som jag är måste jag lista lite vad som är på min playlist just nu.
Ghost machine- untitled (fick den nyss av dear D, kärlek vid första tonen!)
Imogen Heap- hide and seek
Maria Mena- Long time coming
Maria Mena- Fragile
Marta Mena- He's hurting me
Adema-Planets
Blue October- Quiet mind
Katy Perry- Kissed a girl
Cradle of Filth-Nymphetamine
Celine Dion- Je T'Aime Encore

...blandat nytt, gammalt, kult och ren jävla härlighet! allsång för 1 st Marta pågår vid min lappis aws.
Det är frihet för mig. Att i min lägenhet kunna sitta ensam, på min stol, lyssna på min musik och dricka mitt kaffe, i mina mjukisar, med ful kofta, osminkad och otäck och ändå må som en prinsessa!

I've been walking around all day thinking. I think I have a problem, I think I think too much...

Kollirapport.

Äntligen! är min laptop blåst. Inga virus, otäcka spywares eller annat otrevligt.
Lappisen är hel & fan-fucking-tastic. Lapploppan, lapplisan....(kärt barn har många namn)
Nu försöker jag desperat att fixa hem musik och fixa tillbaks alla bilder från externa minnen, skivor etc.
Är inte teknisk på en fläck, men man kan alltid låtsas.
Massa tack till min Mimmi som fixade lapplisan till slut! :)

Jag har lidit nu. I snart 2 veckor har jag haft den här förkylningen. Förkylningen från helvetet.
När febern väl hade lagt sig kom hostan. Hostan från helvetet.
Paniken av att inte få ngn sömn driver mig snart över gränsen.
Fulltankad på hostmedicin, nässpray och smärtstillande tassar jag nu runt försiktigt i min lght, allt för att inte förvärra läget.
Kalla mig kolli.

Idag vankas vila. Kanske vågar jag mig på en kaffe i staden, eller ner till videoaffären för lite ColaLight. Kaaanske.
Kanske spenderar jag lite av dagen med min granne, mr D, som jag så omsorgsfullt smittat med helvetessjukan.
Han är inte bitter, tvärtom så bjuder han ner stackars mig på kaffe, glass och film, sen hostar vi i kör o pratar massvis med strunt mellan snörvlingarna.
Danne, så sjuk men ack så bra människa! :)

19e september. Då ses vi Magnus Betnér. Igen. Det vankas asgarv och jag läängtar.
Syster, jag o mami. Dreamteam. Proffsskrattarna.
Är fantastiskt trött på ytliga, fattiga och förutsägbara skämt. Vill ha sarkasm, rå humor och äkta komik nu.

Hoppas på att orka uppdatera min blogg med lite intressant material, nu när jag har full access till nät och datorn fått en ordentlig plats i min lya.

M.

Linsuppdat. & annat grått.

Ystad.
Aaah, så här är det. I denna lilla staden gör man mycket man inte ens själv är medveten om.
Man kan fan inte ens rapa utan att det står i Ystan' dagen därpå.
Skvallret och ryktena man stöter på är fullständigt skrattretande.

Jao, denna staden är föör liten. Linsdramatjejen (nope, vet inte ens hennes namn), är tydligen i ett förhållande med en av mina gamla bekanta.
Hon & jag är 'ovänner' enligt henne. Jag har inte ens satt ett ansikte på linsdramatjejen, skulle inte känna igen henne på staden ens.
Orkar dock linsdramatjejen lägga ner energi på att avsky mig så; fine! Do it.
Hoppas hon hittar min blogg snart också, ännu mer anledning att spy galla över mig ;)

Enligt en viss person, som jag inte ens vill kännas vid mer, är vi tillsammans.
Vilket vi aldrig varit & aldrig kommer att bli.
Får jag höra en sak till går jag bananas!
Det du pysslar med kallas förtal.
Ryck upp dig ur misären du målat som din tillvaro & gör något av dig istället för att leva i en fucking dimma av bullshit.

Min vikt upp&nedgång är tydligen också mycket intressant för andra.
Kul, för det rör inte mig i ryggen längre.
Plus lite, minus lite, är lika mycket Marta ändå.
Nästa gång ni vill veta hur vågen ligger, ring!


...Annars är väl läget miserabelt just nu, kan jag tycka.
Har svårt att se positivt, förbi allt skit.
Retar mig på mycket och kan inte hitta ro.
Kan inte sova. Kan inte. Ligger i någon slags koma och lyssnar på mina egna andetag & känner lederna värka.
Är fortfarande hysteriskt livrädd att något är fel på mig, eftersom jag regelbundet, under stressiga förhållanden iofs, men ändå, får kramp i bröstet. Så ont att jag kisar och får svårt att andas.
Enligt ekg:t och Ystad lasarett är allt tiptop. Vad är det då som händer?

Jag väntar bara på något. Att något ska hända. Något som ger mig fjärilar & får mig att skratta hysteriskt. Något som får mig att fullständigt skita i disken, tvätten och bara springa ut och hjula på gården.
Gimme'!
Changes!



..Apathy in disguise.

Linsdrama.

Ohåå, människor slutar aldrig upp att förvåna mig. Speciellt inte Ystadkidsen.
De, moppekörande, uppkäftiga, blaskigt sminkade, odrägliga kidsen med fejkade märkeskläder från topp till tå.
Miss i nassen, en bit in i skiftet blir det ett jävla rabalder om ett par linser (!!) som lämnats i en mugg med vatten på ett bord. Som vi städat undan (kastat), eftersom muggen var till synes tom & borden såg ut som en svinstia..
Muah. Hon gick bananas. Rotade igenom sopor och vrålade.
Synd bara att säckarna var bytta & pressade efter upprensningen i serveringen.
Hon bad om att få titta i de pressade säckarna, arg som ett bi också, vilket hon inte fick.
Villig att använda linser som legat med dressing, pommes och annat gosigt?
Varför ta ut linser & lägga dem i vatten på fyllan på Max? för att sedan kleta käk all over och lämna de, enligt henne, dyra linserna?
Jag kunde inte hålla mig för skratt, någonstans. Och det brast totalt när kollegan Adam kommer kisande utan sina brillor, iskall.
-Marta, har du sett mina glasögon, jag hittar dem inte, har du kastat dem?
Ajaaj..vilken kulig humor man har närmare ottan :)
Klockrent.
1-0 till Adam v.s. Linsbitch ;)

Ikväll vankas det jobb på DG. & imorgon Max igen. Detta skulle varit en ledig helg, men workoholic som man är brukar ledighet försvinna som en fis i rymden. Pfft!

Min Baby Smilia är hemma på semester någon vecka nu. Gäller att få tillräcklig dos för att klara sig till nästa gång vi ses. Hon knegar på i Oslo, köper apdyra matvaror, odlar solrosor & leker med pojkarna ovanpå ;)

Annars sker väl inte mycket. Mer än att min knä är fucked'. Knepigt det där med leder.
Kan man ha fibro när man är 20? hope not.. jag är iaf gnällig deluxe, för det gör ont.

I augusti vankas 1 veckas semester från jobb. Kanske orkar jag då ta itu med allt jag vill göra här hemma, ordna upp tillvaron och kanske blir det ngn minut över för njutning och kanske rent ut av en tripp in i dimman.

Nu höjdes volymen rejält. Rammstein, du hast. En klassiker. Cool.
Perfekt nu, avreageras automatiskt av rytmen, när jag betalar några räkningar via nätet.
Moooooooooooooooooooorr Du haassst.

.....slowdancing in a burning room.

....spot on.

I fill the spaces with wood in places
To make it feel like home
But all I feel is alone

It might be a quarter life crisis
Or just the stirring in my soul, who knows?
Either way I wonder sometimes
About the outcome of a still verdictless life

So what so I've got a smile on me
It's hiding the quiet superstitions in my head
Don't believe me
Don't you dare believe me
When I say I've got i down.

I am tempted to keep the car in drive 
And leave this shit behind.



John Mayer- Why Georgia.

Mooving

Whoa! Äntligen! På måndag, 080602 skriver jag på mitt lägenhetskontrakt.
En etta, ca 45 kvm, med balkong & min.
Efter att ha varit aktivt lghtssökande i över 2 år föll denna rakt i knäet på mig.
Beautifully Accidentaly.
Jag & Jen kommer att bli särbos, vilket är lite sorgligt, men samtidigt avlastande.
Framför allt kommer ja kunna ha min lilla Tindra hos mig ooofta.
Min vackra lilla taxusflaxus, pannkaksgulig underbaring. Min klippa bland småsten. Min äääälsklingpääälskling.

Så veckan blir, jaoo minst sagt, hektisk. Kontrakt, soffhämtande, släpkörande, inredande.
Och pleeeeeeeeeeenty jobb. Knappt irriterande att behöva jobba 24-7 när man har en hydda att fixa i. Ugh.
Ack ja.. Tur att man är stålkvinnan, annars hade det inte varit lätt.

Både jag o syster skymtar en vägg på ruskigt nära avstånd.
Men vi pallar det, det gör vi. Let 'em bring it, we will break it&make it.

Förnekelse är något så underbart.
Fantastiskt att man kan lura sig själv. Lura sig bortom sina egna gränser.
Fejka energin & lägga i ofattbara växlar i stressens puls.

Smilia har farit nu. Hon gör Norge, Oslo och allt därtill. Friiii. Härligt, gumman.

Åsa har farit nu. Hon gör Spanien (igen). Hus, jobb, pojk. Bara njut gumman!

Jag.... är lite som i en dimma. Ser vinden innan jag ser solskenet. Känner mig bortglömd och lite sådär lagom försummad av vardagen.

Jaaag har haft såååå mycket jag hade tänkt kluddra ner här. Roliga vardagshändelser, samhällskritiska tankegångar och annat som sätter spår. Men nu, är allt .....tomt.
aaaauuuuul gååååååååuun. (internskämt)

over and out.

ps. I like the way you shape when crawling towards the pillowcase....

End of Weekend.

Phu! Helveteshelgen är änligen över, Also known as D-helg.
Lade mig ner för en powernap igår vid 20 o vaknade imorse vid halv 9. Krejsy!
Tröttare Smirtha får man leta efter.& JA, jag vet att jag är gnällig när jag jobbat eller öht varit vaken, men newsflash: jag är kroniskt trött!

Annars knallra & småspringer det nu. Livet känns lagom medgörligt.
Min J är såå söt. Aldrig kunde jag tro att jag kunde fiska in en sådan underbaring.
Min Miis bor i princip hos mig & det är gottis.
Mount Everest är loooong gone.
Jag har nästan 1 vecka ledigt (exkl. ons+tors).
Men, ja. What goes up, must come down (uberpessimistdeluxe).

Obetydligt.
Känner att jag inte har lust, tid och ork till människor och ting som gör mig illa och har därför avskärmat allt&alla som här i livet retat mig på något sätt, ändå dyker de upp lite då & då.
Eller så kommer det nya störobjekt, fartbulor, bitches & hoes.
Ni stryks meddetsamma.
Jag har mitt liv & förmågan att radera er. Jag är ingen människa som orkar engagera mig i ert patetiska beteende, och skitsnack kliar inte mig någonstans!

& W. Shit Manhattan! Vad har du hållit på med i dagarna?!
Suffocate. Jag kunde varit din vän om du hade betett dig som en normal person.
Du jagade fan ner mig. Sånt klarar inte jag.
För mig har du aldrig varit mer än en bekant, och nu inte ens det.
Punkt.

Nu ska jag avsluta min skål med puffar & sen får vi la se vart dagen för mig.
Helst in i armarna på J :)

..the sun is shining, the weather is sweeeeet.

Everything I touch turns to ashes.
It all falls away.

Vad gör jag? Vad är jag? Var vill jag vara....
Alla frågor är tillbaks, de är för många. Jag får inget grepp om något.
Handfallen.
Head first.

Natthelg. Ofantligt trött. Fysiskt och inte minst psykiskt.
Mami fyller år, cumpleaños feliiiiiiiiiz.
Syster, Martin, Sara & Tvillingarna är hemma igen & jag har inte tagit mig tiden att se dem.
Ny bostad behövs, helst innan juli & hyresbolagen verkar vara överretarderade & incestuösa i denna staden.
Ångesten bara växer som en jävla envis murgröna & jag kan inget annat än bara se på.
Patetiskt.

Tvillingen är hemma och hos mig mycket nu, det känns skönt. En vän att gråta med, skratta med och sno täcket ifrån. Puss!

Får börja renovera mig själv , med start fr.o.m. nu.
Nu är det nog. Känner inte ens igen mig själv!?
Vill bara bli av med denna ständiga jävla tröttheten.
Vill sluta lura mig själv.

Home at last.

Nu är hon hemma igen. yummie!
En dag till i Lund och jag hade kastat mig in i grillen!
Att vara hemifrån, utan de nära, utan sina saker, mys & havsluft är hiskeligt!
När jag anlände hem var det party nere på Jen's våning, så jag spenderade den natten hemifrån också, dock mycket, myyycket mindre hiskeligt än föregående ickehemmanätterna. ;)

Har lyckats jobba lite efter hemkomst också. Min inbillade saknad av restaurangen var... ja, fett inbillad.
De andra sakerna som varit saknade var det dock. Myyycket.
Den lilla gula Tindra blev massa tvångspussad. Våldförde mig lagom på min egen säng & datorn har fått spendera otaliga timmar i mitt knä.

Annat nytt? Mjae.
..Konsum blev rånat här igår (typ5meterfrånvåranport). Lite creepy, men antagligen bara ngn krejsy crackhead som fått för sig att det finns pengar att hämta där.
Det finns inte liite retarderade pundare i Ystad, så ingenting förvånar mig numera.
..Jag blev stucken av ngt creepy idag. Värsta bettet vid knäet. Ugh.
..Sökandet efter 1ahandskontrakt fortsätter.
..Planerar resan ner till Egypten, ner till tvillingen, hennes karr och de kamelgalna araberna :)
-saknar dig sweety!

Så imorgon gäller fotografering för pass, allmänt pyssel & mamibesök.

Stackars mitt huvud har svårt att hänga med. Lagom seg gojja upprepar sig om&om igen när det egentligen borde ske ngt nytt. Nya tag... kan någon bara ta dem åt mig?

...I've been waiting for my brilliance to shine through, like waiting will due...ppft.

Arbete i Lund etc.

Japp. Då satt man framför en sådan här burk igen.
Nu befinner jag mig i Lund, hos syster.
-Skönt avbrott från hotell Ibis, där jag bott i 2 veckor nu, jag arbetar nämligen en 3 veckors period på Max, Nova Lund, som extern.
Hemlängtan må låta fånigt, men denna blondie saknar sin lya, sin gula tax, maltes lattes & spontana hemmamyskvällar. Jag trodde aldrig jag skulle säga (skriva) det, men jag saknar MaxiYstad också.
Kanske skickar de runt oss som externer för att vi skall lära oss uppskatta vår egen restaurang?
...jag och Näädy har en del teorier om vår tillfälliga arbetsplats och dess anställda & för att inte tala om gästerna. -Akademikerna, studenterna & länningarna utger 98% av Lunds befolkning & de är fullständigt gräsliga. Servicejobb kan vara crap ibland, men aldrig har jag känt mig så förbannad som när de små pysslingarna kräker ur sig kränkande kommentarer under mina skift. ugh! worst kind.

Min älskade tvilling & jag har lyckats klämma in några telefonsamtal under denna period också.
Och, Mia. Du är en klippa. Du klarar det här, finner en lösning, jag vet att du kan.
Min själsfrände, 10 år av vänskap, jag lämnar dig aldrig.
Längtar tills du kommer hem. Då får vi våran tid tillbaks. Våra ångestsöndagar, vår o'boy på marinan & våra B&J-kvällar. Älsk.

Imorgon är det vidare till Höör, hjälpa morfar.. En gång i månaden ca. Han behöver det, sällskapet, hjälpen och avlastningen. Jag blir alltid lika trött av besöken, men det är värt det. Han är den morfar jag aldrig hade som kneehigh.
Sist jag var där fick jag se ngt. mycket intressant. Ett vykort. Från ett av hans barnbarn & en annan. Jag var inte den enda som blev chockad visade det sig.
De tog kortet som ett hån, ett skämt.
De undrade vem undertecknad nr 2 var, och där satt jag som ett fån...
Varför? Sure, det var inget elakt, men varför? Nyårspundade ni? Tonårsångest acting out too late? Gick ni bananas i adressboken? Tyckte ni det var roligt?!
.... suck.
När jag verkligen inte stört mig på situationen på ett tag kommer den flygande emot mig igen.
...whoaaa, så mycket spydigheter jag håller inom mig nu.
Hade så gärna kluttat ner svordomar, skällsord och pikar ála fjortis.. Men låter bli.

Nu en sovstund innan tågfärd imorgon.

Saknar ljudet av gnisslande tänder miss i nassen ;)

Tvivel.

Ugh. Ni vet väl. Det finns de dagar du vaknar upp med ångest för att du sovit, ångest för att du vaknat, ångest för jobb, liv, vänner, pengar, död, pest och morgonandedräkten?
När allt mest är grådaskigt och betydelselöst?
När allt ont går att spåra tillbaks till endast dig själv?
Att tvivla på sig själv är farligt. Det är min vardag.

Vem är jag?
Var är jag?
Vad vill jag?
Vad måste jag?
Måste jag?!

Frågorna blir fler och fler & jag har inga svar.
Jag får ångest för att jag inte har några svar. Har alltid svar till andra, alltid svar på tal.
Aldrig svar åt mig.

Jag försöker hitta mitt spår, mitt egna. Men tappar bort det lika fort igen.
Jag håller upp, skjuter upp eller bara slumrar vidare. Jag snoozar mitt liv.

Om jag trivs med något (otroligt nog) så tjatar jag ut det. Jag har det dag ut och dag in.
Missbrukar det.
Har endast mig själv och my twisted mind att skylla & det ger mig ångest.

Bedblogging.

Helsanerad efter kraftig baksmälla ligger jag nu till sängs o surfar nätvågorna. När ingenting var intressant nog här ute & när ensamheten för natten blev ett faktum, bestämde jag mig för att klutta lite i bloggen.

Sebastian. Din begravning var så vacker. Musiken, dikterna, blommorna. Obeskrivligt.
Så många vänner du har. Vi glömmer dig aldrig.

Just nu känns det mesta otäckt tungt. Varje morgon känns sådär mjäkigt måndagigt.
Plikterna kväver mig.
Trött. Jag har varit så förbannat trött på sistone att jag knappt kan tro det själv..
12 timmars snarkande hjälper ingenstans, tröttheten ligger o jäser konstant.
Hjärtat har också spökat. Ekg inbokat om knappt 2 veckor.
Allmän stress, grått, trist väder och en pressande vardag, it's my life.
Ljuspunkterna må vara få, men bländande.

Imorgon är det ottanpasset som gäller. yaaawn.
Möte också. Lär bli spännande, när jag absolut inte kommer hålla med om det jag hört ska sägas. I will not crawl.
Resten av veckan bjuder på ytterligare 4 ottanpass och 2 dgrs ledighet.
Under de dagarna ska jag bl.a. hjälpa Neffie köpa ny bh till sina nya boobies. Tjeeena, d-kupan ;)

Oooh, glömde nästan- i helgen har jag fått smaka på vrede!
...en stycke bekant som nästlar sig in i mina 'kretsar' utan ngn som helst anledning. För att ej smutskasta online nämns inga namn. Men du, tjejen-Ge fan i de mina! I know your handwriting..
...en stycke 14is, besökare på Báb igår, lördag. Jag är mkt väl medveten om vilken vidrig människa du är. Seen you around. En knuff hit eller dit, fine, men vad i helvete höll du på med?!
Jag som alltid brukar kunna kontrollera mig on dah däänsflåår, fick nästan utbrott ála hulken.
Var glad att jag har fredfulla vänner.

Nu ska jag byta några ord med min goda vän R, via msn och sedan sluta de blå.

Beskyddaren

First & formost; Sebastian Zaar, vila i frid. Du var en fin människa. Ingen förstår varför du skulle lämna. Du är saknad & blir aldrig glömd.
En krans från mig, Mian, Jen & Jes, Lizette & Nädy kommer att pryda din viloplats.


Julen är nu över. Det blev som planerat, en lugn helg med syster o mami.
Antijulbord, kex, ost, glögg och alladin.
Nyår blev det inget i år. Jobbade dubbla pass över den helgen & firade tolvslaget på Dg.
Jag klagar inte... nyår är inget speciellt alls för mig. Bara ännu en helgdag späckad med alkohol, skoskav, ågren & löften till för att bryta.

Efter otaliga helgdagar blev jag sjukis.
Influensaförkylningstjossan golvade mig totalt. Ingen sömn, ingen luft.
Massa alvedon, nässpray & mys senare är jag kry.
Jag har också varit i stockholm (7/1-10/1)på pommesskola ála Max. Jag är nu certifierad utbildare, fått grundläggande kunskaper om brandsäkerhet, första hjälpen, fifo o blablabla. Kul var det iaf. Ett miljöbyte & nya människor att lära känna.

I helgen har jag jobbat nattskiften på Max- Och herremingud!!! Att människor kan bli så jävla dumma i huvudet av alkohol är ju helt ofattbart! APOR är vad de är.
Mynt, strips och 1000 skällsord kastades in mot köket. Jag var bara ngn millimeter från att bryta ihop och tårgasa ner hela lokalen...grrraauur.

P.g.a. att mami skadat foten har jag hunnit med en lång promenix med älskade Tindra.
Galet att en liten pannkaksgul tax kan ge så mycket glädje. Fyllerushen på max försvinner i svallet av vågorna under promenaden. Alla problem tycks vara borta & jag kan inget annat än att le. Hon är min lilla guldklimp.
Den dagen jag har mitt alldeles egna bo eller vi knipsar Ralfs bollar (Jens doggy), ska hon vara hos mig oooooofta.

Idag har jag varit ledig. Har fixat med krans till på fredag (begravningen), tvättat, städat och varit allmänt produktiv.
& Snart vankas det mysbesök :)


....jag ville vara spirituell, en gnistrande personlighet.
men det kräver att man har gener & anlag o det har inte jag.