Tvivel.

Ugh. Ni vet väl. Det finns de dagar du vaknar upp med ångest för att du sovit, ångest för att du vaknat, ångest för jobb, liv, vänner, pengar, död, pest och morgonandedräkten?
När allt mest är grådaskigt och betydelselöst?
När allt ont går att spåra tillbaks till endast dig själv?
Att tvivla på sig själv är farligt. Det är min vardag.

Vem är jag?
Var är jag?
Vad vill jag?
Vad måste jag?
Måste jag?!

Frågorna blir fler och fler & jag har inga svar.
Jag får ångest för att jag inte har några svar. Har alltid svar till andra, alltid svar på tal.
Aldrig svar åt mig.

Jag försöker hitta mitt spår, mitt egna. Men tappar bort det lika fort igen.
Jag håller upp, skjuter upp eller bara slumrar vidare. Jag snoozar mitt liv.

Om jag trivs med något (otroligt nog) så tjatar jag ut det. Jag har det dag ut och dag in.
Missbrukar det.
Har endast mig själv och my twisted mind att skylla & det ger mig ångest.

Bedblogging.

Helsanerad efter kraftig baksmälla ligger jag nu till sängs o surfar nätvågorna. När ingenting var intressant nog här ute & när ensamheten för natten blev ett faktum, bestämde jag mig för att klutta lite i bloggen.

Sebastian. Din begravning var så vacker. Musiken, dikterna, blommorna. Obeskrivligt.
Så många vänner du har. Vi glömmer dig aldrig.

Just nu känns det mesta otäckt tungt. Varje morgon känns sådär mjäkigt måndagigt.
Plikterna kväver mig.
Trött. Jag har varit så förbannat trött på sistone att jag knappt kan tro det själv..
12 timmars snarkande hjälper ingenstans, tröttheten ligger o jäser konstant.
Hjärtat har också spökat. Ekg inbokat om knappt 2 veckor.
Allmän stress, grått, trist väder och en pressande vardag, it's my life.
Ljuspunkterna må vara få, men bländande.

Imorgon är det ottanpasset som gäller. yaaawn.
Möte också. Lär bli spännande, när jag absolut inte kommer hålla med om det jag hört ska sägas. I will not crawl.
Resten av veckan bjuder på ytterligare 4 ottanpass och 2 dgrs ledighet.
Under de dagarna ska jag bl.a. hjälpa Neffie köpa ny bh till sina nya boobies. Tjeeena, d-kupan ;)

Oooh, glömde nästan- i helgen har jag fått smaka på vrede!
...en stycke bekant som nästlar sig in i mina 'kretsar' utan ngn som helst anledning. För att ej smutskasta online nämns inga namn. Men du, tjejen-Ge fan i de mina! I know your handwriting..
...en stycke 14is, besökare på Báb igår, lördag. Jag är mkt väl medveten om vilken vidrig människa du är. Seen you around. En knuff hit eller dit, fine, men vad i helvete höll du på med?!
Jag som alltid brukar kunna kontrollera mig on dah däänsflåår, fick nästan utbrott ála hulken.
Var glad att jag har fredfulla vänner.

Nu ska jag byta några ord med min goda vän R, via msn och sedan sluta de blå.

Beskyddaren

First & formost; Sebastian Zaar, vila i frid. Du var en fin människa. Ingen förstår varför du skulle lämna. Du är saknad & blir aldrig glömd.
En krans från mig, Mian, Jen & Jes, Lizette & Nädy kommer att pryda din viloplats.


Julen är nu över. Det blev som planerat, en lugn helg med syster o mami.
Antijulbord, kex, ost, glögg och alladin.
Nyår blev det inget i år. Jobbade dubbla pass över den helgen & firade tolvslaget på Dg.
Jag klagar inte... nyår är inget speciellt alls för mig. Bara ännu en helgdag späckad med alkohol, skoskav, ågren & löften till för att bryta.

Efter otaliga helgdagar blev jag sjukis.
Influensaförkylningstjossan golvade mig totalt. Ingen sömn, ingen luft.
Massa alvedon, nässpray & mys senare är jag kry.
Jag har också varit i stockholm (7/1-10/1)på pommesskola ála Max. Jag är nu certifierad utbildare, fått grundläggande kunskaper om brandsäkerhet, första hjälpen, fifo o blablabla. Kul var det iaf. Ett miljöbyte & nya människor att lära känna.

I helgen har jag jobbat nattskiften på Max- Och herremingud!!! Att människor kan bli så jävla dumma i huvudet av alkohol är ju helt ofattbart! APOR är vad de är.
Mynt, strips och 1000 skällsord kastades in mot köket. Jag var bara ngn millimeter från att bryta ihop och tårgasa ner hela lokalen...grrraauur.

P.g.a. att mami skadat foten har jag hunnit med en lång promenix med älskade Tindra.
Galet att en liten pannkaksgul tax kan ge så mycket glädje. Fyllerushen på max försvinner i svallet av vågorna under promenaden. Alla problem tycks vara borta & jag kan inget annat än att le. Hon är min lilla guldklimp.
Den dagen jag har mitt alldeles egna bo eller vi knipsar Ralfs bollar (Jens doggy), ska hon vara hos mig oooooofta.

Idag har jag varit ledig. Har fixat med krans till på fredag (begravningen), tvättat, städat och varit allmänt produktiv.
& Snart vankas det mysbesök :)


....jag ville vara spirituell, en gnistrande personlighet.
men det kräver att man har gener & anlag o det har inte jag.