Blue October.

Ooh, varför känns detta bloggande alltid så påtvingat?
Alla andra (framförallt schwester) bloggar så lätvindigt och snitsigt, men inte Smirtha.
Jag måste verkligen göra allt stressigt & besvärligt.
Vem bryr sig om vilket nagallack** jag köpte igår eller om mina värkande leder, egentligen?
Ingen, typ. Men ändå sitter jag här, med ett psykist blödande magsår, kisande ögon & pletar ner massa meningslösa ord.

Idag har jag jobbat som vanligt, men för en gångs skull fick jag sluta i tid! Tjofadderittan!
Lyckan var påtagbar 2 minuter i 20 när jag gjorde den sista Friscon för dagen.
Middag med mami & inneboende väntade. Underskattat att ha älskade att komma hem till. Safety.
Såg en mjäkig film denna natt också, 'Pulse'. B-skräckis ála mobiler-är-farliga-virus-crap.

I övrigt känns tillvaron hyfsad. Hinner inte tänka så mkt om dagarna & det är kanske bäst.
Låser jag drömvärlden ute så känns stegen lättare. freak.
Har lite mer stressissues nuförtiden än innan. Ja, Åsa, det är möjligt.
-Har jag fixat ngt har jag ännu 1001 saker kvar. Alltid ngt att ha ågren inför.
Jag är moster & faster till underbara tjejer (snart en liten pluttgrabb också), men tiden räcker inte till. Tänk om de glömmer mig?
& jefvla mormor som måste vara sjuk. & ännu värre, morfar som måste ta hand om henne, endast ca 1 gång/månaden ser de min blonda kalufs genom dammet.
Mina vänner...phu. de jag inte "hinner" träffa. De som går igenom tuffa saker utan att jag kan hjälpa dem. De som är utomlands. Tänk om de tycker jag försummar dem?
Gahh. Är jag den enda som tänker såhär?.. finner inte en lugn minut.

Midsommar närmar sig med stormsteg. Mitt & Misans jippo därmed också.
5-kamp, midsommarstång, blommor, sång & alkohol. Bedöva,bedööva.

. Nu ska jag krypa ner i säng där Mis & Tindra redan snarkar sött.
Lugna andetag kanske kan stilla mina nerver.


So I'll drive so fucking far away that I'll never cross your mind.