Ugh. Ni vet väl. Det finns de dagar du vaknar upp med ångest för att du sovit, ångest för att du vaknat, ångest för jobb, liv, vänner, pengar, död, pest och morgonandedräkten?
När allt mest är grådaskigt och betydelselöst?
När allt ont går att spåra tillbaks till endast dig själv?
Att tvivla på sig själv är farligt. Det är min vardag.
Vem är jag?
Var är jag?
Vad vill jag?
Vad måste jag?
Måste jag?!
Frågorna blir fler och fler & jag har inga svar.
Jag får ångest för att jag inte har några svar. Har alltid svar till andra, alltid svar på tal.
Aldrig svar åt mig.
Jag försöker hitta mitt spår, mitt egna. Men tappar bort det lika fort igen.
Jag håller upp, skjuter upp eller bara slumrar vidare. Jag snoozar mitt liv.
Om jag trivs med något (otroligt nog) så tjatar jag ut det. Jag har det dag ut och dag in.
Missbrukar det.
Har endast mig själv och my twisted mind att skylla & det ger mig ångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar