Liten

Jag vill tillbaks.
Jag ångrar allt.

Jag ångrar alla bråk jag satte igång i onödan.
De skällsorden som delats ut.
De gångerna jag drog mig för att gå över till dig.
De gångerna tvn stått igång på nattetid, kunde ju lyssnat till din andetag då.
Jag kunde försökt göra dig glad när du var nere.
Jag kunde njutit.
Jag tog allt förgivet.

Enda gången jag känt mig omtyckt, välkommen och trygg med någon.
Nu är jag ingenting. Har inte ens mig själv kvar, för jag kan inte tänka.
Det finns inget värre än att bli lurad.
Lurad, the story of my life.
Inget gör så ont som att höra hur liten man egentligen är.
Att jag är inget.
Inget av värde.

Jag kan inte säga något.
Jag hörs inte.
Jag är totalt hjälplös.
& jag hatar det.

Jag vill tillbaks.
Vill kila in mina kalla fötter i dina knäveck.
Lyssna på dina andetag, dofta dig i håret och kyssa dig på nacken.

Jag skäms så, men jag känner mig så liten.
Så ensam och övergiven.
Jag tycker om dig så mycket. Jag litade på dig.
Jag saknar varenda millimeter av dig.
Men jag är liten.
Jag hörs inte.