fredag 21 november 2008

Je sais pas.

Så många upplevelser på så kort tid.

Älskar mitt nya jobb. Känner mig lycklig både när jag går dit och när jag går hem.
Nöjd. Nyskapande. Nytänkande. En stimulans som legat på is så länge.

Slipknotkonserten. Åhåå, uppenbarelse. Vilken känsla. Hardcore, minst sagt.
Trots alla bra känslor jag får av att tänka tillbaks på den, kan jag bara inte förstå varför man ska slåss på konserter som denna?!
Moshpits och allmänt knuffande är inte alls min melodi.
När vi väl hade hittat en skön plats lagom nära scenen o alla var nöjda var adrenalinet på topp.
När de sedan höjde och vände hela trumsetet höjdes pulsen avsevärt.
Bevara Kristianiaflaggan var också väldigt uppskattad bland danskarna. Kramp i smilgroparna av stämningshöjaren deluxe.
Kort och gott, TACK SYSTER, för att du släpade med mig, styrde upp ditfärden och var en klippa när jag försvann i tsunamin av crazy emos.

Grannens
flytt, gav mig massa inspiration. Jag vill fixa o trixa mer hemma. Är mer motiverad också. Kommer sakna min doorkeeper, men glad att han kommit upp lite, penthouse, like me!
Tyvärr ligger jag nu deckad av en monsterförkylning utan dess like.
Jag mår som en överkörd mördarsnigel, saltad o klar för graven.
Huvudet är tungt, tungan stor som ett vedträ och jag spottar ut proppar i gråskala. Yummie!

Jag ska försöka mig på att jobba idag, sen återstår det att se hur jag fixar det, om jag sedan klarar resten av helgen+ nästa vecka. Mentholnässpray, bafusin, tigerbalsam, ipren och div. bedövningsmedel ska nog hjälpa en bit på vägen.

Ensamheten var påtaglig häromhelgen.
Flytt på dagen, poker på kvällen, öl, vin och sedan en liten tur på Báb (vilket floppställe).
När jag senare skulle dra mig hemåt, ovanligt klar i huvudet, gick jag ensam på gågatan.
Tystnaden var hjärtskärande. Mina fotsteg ekade. Inte en människa i sikte.
Ingen saknad på mils håll. Ingen värme. Bara ensamt.
Inte på ett dåligt sätt, inte heller på ett bra. Bara helt tomt.
Hade mobilen ringt hade jag struntat i det. Hade någon gråtit hade jag gäspat.
Den sortens ensamhet. Farligt, men härligt. Otäckt, men spännande.

....

Inga kommentarer: