Jul och allt.

And so this was Christmas....
I år firades julen lugnt och fint med syster, mami, hund och katt. Sista julen på Kyrkogårdsgatan.
Snart bor ju mami in my neck of the woods :)
Missade Kalle Anka, det var väl lite surt, men att se det utan syster hade ändå inte varit samma sak, och eftersom hon knegade på till halv3 i Lund fick det vara så..
Roligt nog fick jag samma klappar tillbaks av mina nära som jag skaffat till dem! Och det är helt amazing. Nu är jag en rosa Ipod nano, och en rosa Nicon digitalkamera rikare. Mina nya bebisar!
Badapappapaaaaa, I'm lovin' it.
Oteknisk som man är kommer det ta mig en hel j'vla evighet att luska ut hur Itunes och diverse tjofräser fungerar, but it's worth it.

Jag lyckades bli fri från förkylningen men kablaaaahm, så fick jag en till.
Jag hostar mig genom nätterna , somnar av ren utmattning i ottan. Jag kämpar mig genom skiten och jobbar ändå, stundvis mår jag liksom prima.
Men fortsätter det såhär blir det att undersökas. Har nämligen ont i njurar och blodsmak i munnen, det kan bara inte vara bra..?

Har inte tid att vara sjuk. Nej. Jag mår bra, det måste jag. Baaah.

Smilia är hemma på visit nu och jag sprang in i den söta loppan på Báb igår, sweet!
Vi har också lyckats klämma in en vinkväll i min nu (äntligen) möblerade lght. Det fick bli lite mer passivt än vad vi är vana vid, men det får vi ta igen ngn annan gång! Inkl obligatorisk ostbricka.

Báb har tyvärr blivit 0:at för mig nu. Samma sak varenda gång.
Fulla småtjejer, metrosexuella pubertetsboys och en & annan bonde.
Är jag där är jag antingen för full för allas bästa eller alldeles för nykter och uttråkad.
Får samma ågren var gång jag går hem vid 3, otaliga hundralappar fattigare och med känslan av att ha gjort absolut ingenting givande. Ugh.
Förfesterna kan vara fab, krogen likaså, men sen drar alla "ut", endast i brist på annat till denna "club".

Annars rullar väl livet på.
Jag är nog, som kära Daniel Eriksson säger, mer bitter än någonsin.
Men vad ska jag göra? Jag lever i en liten egen bubbla för tillfället, har ingen annan att ta hand om än mig själv, och allvarligt, jag har aldrig brytt mig om mig själv speciellt mkt. So therefor, I am bored. Och när jag är uttråkad, ja, då hittar jag saker som jag inte tänkt på förr.
Jag registrerar och analyserar alles.

Mycket man skulle vilja säga, göra och kräkas ur sig för att få vissa att förstå. Några vill man också banka på, för att få dem att verkligen tänka efter!
Om denna dagen var den sista, den avgörande, hade ni då gjort det här? Är handlingen värd tiden? En stund av ditt liv? Energin?!
Att sparka på någon som ligger, att prata bakom ryggen, att se ner på någon, kalla någon hora, ligga med någons respektive; är det givande, är det värt det!? Är det så du vill bli ihågkommen, så du vill bli känd?
Känner mig överdrivet lill-gammal, men jag tror faktiskt på att agera utan ånger, men med fet eftertanke.
Världen kan inte göra om, stilla din häftiga själ. Endast Du kan göra en annan människa väl.
Kloka ord från en klok kvinna, min moder, som läst det någonstans ;)
Men ändå. Du har kraften att göra din omgivning gott lika mycket som du kan göra ont.
Ditt val. Det var ditt val & inte mitt.
Mår skit av att inte höra av eller ifrån dig, men det är ditt val.
Jag är i min bubbla och kan inte göra något, tankarna spökar way too much.
Stoltheten sätter stopp.

Nu ska jag iväg och jobba. Skönt, att få le lite och baka frallor.
Ledig helg vankas. Vi får se vad min omgivning har att bjuda på.

Each day's a gift and not a given right.