Lilla timida Ystad? Ystad med sina 800 (?) korsvirkeshus & brandbilens tur ner i Norra Promenaden.?
Det är inte det Ystad jag känner till.
Det Ystad jag vet finns är ett Ystad som inte kan hantera konflikter sakligt (pisseriet på husen på Regementsgatan, "oväsendet" från Maria kyrkans klockor & tjafs utanför Báb + Max). Antingen blir det ett jävla liv, skriverier & skitsnack eller så vänder de styrande andra kinden till. Kappan fullständigt viner efter vinden.
Jag har ett hat-kärlekförhållande med denna stad. Jag tycker om att alla vet lite om alla & känner mig fullständigt trygg här.
Ystad är trots allt vår stad.
Men denna helgen verkade dock alla drägg ha tagit sig hit. Alltifrån påtända köbetöser till fulldryga bönder. Fredagen bjöd på 3 sekvenser av tumult.
1 st kneehigh kille var ute efter bråk. Hans liv måste varit lika tomt som han var kort.
Han provocerade till 1000, provocerade alla, även de man ska hålla sig på rätt for med i denna stad.
Dödslängtan ngn?
Han visade vilket fegt as han var när han sparkade ngn som låg ner.
Som tur var slapp jag se detta. Jag fick endast höra det. Den sortens våld tål jag inte. Våld över lag är inte direkt min favoriträtt, men an-eye-for-an-eye- fights rör mig inte i ryggen.
Men fy fan för de som slår någon som ligger. FY FAN.
Lördagen bjöd på annan kalabalik, som jag lyckligtvis inte alls är inblandad i.
Jag ser på avstånd, som utomstående, hur galet allt är.
Jag hoppas för allas skull att detta dalar, fort. Att respektive människor kommer till sina rätta sinnen & inser att det enda rätta att göra nu är; gå. lämna det bakom dig.
Fortsätt inte på samma spår som i 9(?) år.
Sätt en punkt. Let it be.
Inser ibland hur bra jag har det. Får fjärilar i magen av mina vänner, av min J & min mjuka lilla fina hasselnötsfärgade tax.
Men känner även lite som Lars Winnerbäck; jag får liksom ingen ordning.
Nu 25 minuters disk ahead, följt av jobb i afton.
Ps; Emilia, saknar dig så. Vet du att jag tänker på dig varje gång jag brer en macka? På att du avskyr när man skrapar av smöret på smörpaketskanten? Hihi. Loves.
3 kommentarer:
haha, känner verkligen det. nio år är nio för mycket??? :)
jag älskar att hata denna staden... så varför flyttar vi inte bara???
åhå. vem är wolverine? =)
Älskling, jag saknar dig så mycket, jag ska flytta snart, då får du komma upp hit! jag kommer hem till jul lovey! Måste ringa en dag. Massa massa tankar till dig!
Skicka en kommentar