Måndagen som kom alldeles för fort.
Mitt huvud har fortfarande inte återhämtat sig från helgens strapatser ála Rockfest hos Jennican.
Bra musik, härligt sällskap (dock ej alla som hade bekräftat- dååårligt) & alldeles för mycket alkohol.
Jag spenderade alla<3ans dag ensam, klubbad i soffan.
Min J jobbade & tur var väl det, jag var mer zombie än människa.
Efter många om & men, serier, filmer och maratonpowernaps fick jag en snilleblixt.
Bakismatsnilleblixt.
Jag geggade ihop en stor macaroni&cheesegratäng, vräkte i en massa kryddiga korvar och toppade det hela med zuccini och ölkorv. UGH.
Mord & inga visor. Jag somnade som en stock i soffan. Vaknade i exakt samma ställning några timmar senare, exakt lika trött plus med en helvetes nackont.
Sen gällde disk, sen sömn igen.
I ottan i morse(04.30) var jag uppe och pimplade kaffe, allt för att bli pigg.
Nu sitter jag här. Känner mig jagad av dagarna.
De går för fort. Jag blir omkörd och överkörd.
Idag vill jag bara sova, soffgosa och få nacken ok igen. Men icke.
Denna svenskan har saker att reda ut, fixa och några måsten kvar för dagen innan hon får lov att soffgosa.
Maria Mena – I Was Made For Loving You . Brilliant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar