Jag satt i regeringen (eller nått ;)) & människor lyssnade på mig. & trodde mig.
Det blev samhällsarmageddon.
Jag satt på mina höga hästar & drog den ena konspirationsteorin efter den andra.
- Sluta stödja Röda Korset, SOS barnbyar, Frälsningsarmén & alla organisationer som vädjar till mänsklighet.
För att om vi skall överleva måste människor dö.
Värna om det som är ditt & låt människor i undre skikten betala priset.
- Annars kommer "de som bestämmer" hala fram värsta dödsmakeriet ur fickan.
Någon sjukdom eller en framkallad naturkatastrof. Ett tredje världskrig. Ett dödligt massvaccin.
Du dör, eller så överlever du. Kampen har börjat. Ju fler som dör, ju mer ökar dina chanser.
... resultatet blev katastrof. Jag blev dyrkad dock. Mina ord blev lag (GUD FÖRBJUDE).
Jag uppmanade alla till att blunda för misären.
Misären spred sig såklart.
Jag vaknade svettig. Phu. Helt slut....
Vi vet ju alla att vi är för många på jorden, right? Men Herrejävlar, inte ska man offra solidariteten eller mänskligheten. Varför drömmer jag såhär?
Fett obehagligt anyway.
Nå. Tur att det är en helt vanlig dag i Landet Lagom. En helt vanlig dag när människor inte lyssnar ett dugg på mig; bra!
Om jag nu bara kunde sluta lyssna på mig också hade det varit kanoners!
Och nej! Detta inlägg grundar inte för en politisk debatt! FÖRSTÅTT?!
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar