Först & främst: GRATTIS till nya jobbet sis'! Du förtjänar det verkligen!
Äntligen slipper du det öronbedövande tömmandet, dina otäckt rääliga arbetskollegor & kossorna på kontoret! Cracks i lunchrummet är ett minne blott.
Jag sitter här nu än en gång på nattetid. Fåglarna går bananas utanför min 4:a, Misan & Tindran sussar sött, mami jobbar. ensamt, tyst, sköö-höö-nt!
Har jobbat ett 5timmars pass ikväll, stängning. Phu! Att det var så mkt klydd & städande av maskiner hade denna blondie ingen aning om..men nu kan hon det också.
Fick t.o.m. komplimanger av externerna, vilket jag inte ens trodde var möjligt.
Ett litet smile kikade fram & nu håller jag huvudet lite högre på jobb.
Lite inför midsommar har fixats idag. Mest Misan som kirrat, men jag är en helt ok sidekick..
Jippot kan bli jäävligt bra! Om oinbjudna crackheads håller sig väck & alla bidrar till den stämning vi hoppas på.
Ngt. att se fram emot. Tjolahopptjolaheej.
& snart nog vankas det bröllop också (070707). Våra (mina & schwesters) danska vänner ska äntligen äktas (?..is that a word?). Kristina & Daniel är som gjorda för varandra!
Jag & H har dessutom fått äran att agera bartenders / servitriser denna dag.
Danskar, sprit, god stämning & lycka, thats it! Kommer bli fantastiskt roligt! me like.
......
en liten grej bara, nog för att det är så glasklart att alla borde fatta, men fuck it.. here it comes.
Jag är såå sjukligt jävla aptrött på allt jävla ältande om mat & div. 'störningar'. Makes me wanna HURL!
Bitches med för mkt fritid sitter o bloggar om sina ofantligt patetiska tankar kring vikt & matvanor.
Anorexi är en sjukdom, isch weisse, men wtf...
de som skaffar sig en ätstörning (...mest för att käändisarna har det, säkerligen) är för mig inget annat än psykiskt svaga människor med, som sagt, för mkt fritid!
Skaffa er riktiga problem istället.
Börja karva sig i armarna för en hård breakup, eller svälta sig själv för att man inte fick det där jobbet är bara såå ...sååå.. oändligt löjligt!
& att ni publicerar det också! Uppmärksamhetssökande på hög nivå.
Det där lite anonyma, självhatande, oh-tyck-synd-om-mig- crapet är såå 1999 ;)
& söker buddies gör ni med. Dra ner andra i fördärvet bara.
Thinspirationvideos på youtube, chattar om div. sjuka sätt att sjukna in m.m.m.m. Ugh!
Nej tack!
Skönhet kommer inifrån, brukar riktigt buttugly människor säga, men faktiskt.
-Ett härligt gurglande skratt & sådär lagom med självförtroende är mer är vad synliga revben någonsin kommer bli!
Med de orden & tankar till Alexander (1987-2007), klockar jag nu ut för dagen/natten/morgonen.
.... & so it is the shorter story, no love, no glory...
2 kommentarer:
Spaaanx som bara den schwester....! ibland känns det som om framtiden inte kan vänta. Underbart. puss
Oj.. jag förstår att du vart inne o kikat på min blogg.. jag tar inte åt mig av den anledning för jag vet vad som pågår i mig, men jag blir ledsen om det är på det sättet du beskriver som jag uppfattas. För mig är denna bloggsida någonting som ingen i min närvaro vet om, förutom 2st, H & N.. sidan är till för mig, så att jag får en chans att skriva av mig mina tankar osv. Det är ingenting som jag vill att alla ska veta.. det blev lite fel kanske att sidan länkades.. men jag vet inte.. vill bara säga att från min sida handlar det om så mycket mer än kändisar osv.. det är ett problem jag haft länge, och ja det grundas i en svaghet i mig och dålig självkänsla.. men jag har förståt att jag inte blir lycklig av detta - bara det att det är så förbannat svårt att gå emot allt i mig, en hård kamp, ett krig.. ibland tar förnuftet över, ibland är den där illviliga själen i mig som säger att jag och mitt förnuft är idioter.. jag har haft problemet länge.. i flera år. Och jag skaffade bloggen för att kunna avreagera mig, för jag är rädd för just det där att andra ska tänka tyck-synd-om-mig.. jag är livrädd för att det är så jag ska uppfattas om jag säger vad jag tänker.. därför är jag tyst i mun men allt flödar i text.. och jag har mycket fritid pga att jag varken orkar göra något.. eller får göra särskilt mycket.. kanske är denna kommentar lite för att skydda mitt hjätrta nu.. men mest av allt för att förklara hur det verkligen är. Jag vill varken dra ner någon i detta helvete eller något i den stilen. Ingen ska behöva vara i detta mörker och jag är ständigt på jakt efter att hitta ut.. jag vill inget hellre än att bli frisk - jag kämpar varje dag. och en dag hoppas jag att jag kan bidra och hjälpa att förebygga anorexi, det är en sjukdom och ingen ska behöva genomlida den.. sen finns det alltid dom som väljer att leka anorektiker osv. Men det genomskpdas ganska fort. Är man sjuk så är man hjälplös och kroppen får sina skador. Jag har börjat förstå att min hälsa är i fara och färde och jga måste göra något åt den.. annars kan jag glömma min största önska här i livet, att i framtiden få bli mamma.. och ha skelett som en 60åring när man är 20.. det är ingen höjdare.. Ta hand om dig. Kram S
Skicka en kommentar