Jag pressas till det yttersta från varje vinkel. Runt varje hörn finns plikter.
Jag borde, skulle, måste. T.o.m. de trevliga händelserna känns jobbiga.
Allt river i mitt psykiska blödande magsår. Hjärnsår?
Har nojat över om det är ngt fel på mitt hjärta, eftersom jag får förbannat ont i bröstet när jag stressar eller blir riktigt förbannad (vilket är ...alltid), det är säkert ingenting. Men krampen är påtagbar & jooobbig!
När jag kommer hem från jobbet är jag en zombie. En powernap på en timme är standard.
Trots powernapen & mitt totalt oaktiva socialliv är jag ändå ofattbart jävla sluuut i kroppen. Huvudet är tyngre än en gjutjärnspanna & jag kan inte tänka klart för fem öre.
Förbannad är hon också! Jag är arg på allt & alla.
-Människor utan liv som endast vill klaga driver mig till vansinne.
-Moppefjortisarna retar gallfeber på mig.
-Samhallstädbolags latkorvar springer mig på nerverna.
-Äldre vän som släpar hem bottenskrap till sin respektive (uh-usch!)
-SVERIGE! Norden o allt deras jävla pisshumanistsnack om att ge mördare en andra chans (syftar mycket på Juha Valjakkala). Men om nu denna kyrkoherde i Finland tycker han mognat så, kan hon ju ta hem honom, vara hans granne, ge honom en anställning!
-----Det är inte rimligt att psykopater ska integreras i samhället.
-Dömda pedofiler får 2 år, blir frigivna efter sex månader.-& nej! alla som inte dansar är inte våldtäktsmän - Wtf?! Vad är det för sjuk, twisted och totalt osann b-text?! not even funny God damnit!
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Den frågan tar vi senare.
Nu ska jag iaf äta pasta ála Mamispecial.
Senare sedevanlig powernap.
wasting what is mine...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar