Fingerlicking.

Jag har kunnat läsa insändare om hur förbannat äckligt och risky det är att ha lunchbesticken i korgar på restauranger, för tänk om man skulle ta en gaffel någon smittbärare tafsat på.
Även så att någon kund gjorde klart för mig att efter som jag inte var vaccinerad mot svininfluensan skulle hon minsann inte handla hos oss mer.

Trots att jag uppfattat människan som en försiktig och bacillmedveten varelse finns det otaliga som slickar sig på fingrarna, när som, i alla sammanhang.
De slickar på fingrarna innan de ska ta upp sedlar ur plånkan - DISGUISTING! Alla vet vi att pengar i sig är sjukt smutsigt och fullt av baskilusker. Trots det slickas det, gärna 2 gånger, efter att ha konstaterat att växel inte fanns och en sedel till behövs.
De slickar på fingrarna när de ska ta en tuggummipåse ifrån ett ställ på Konsum, Ica, ja you name it, they're lickin'.
De slickar på fingrarna när de ska ta en påse vid frukten, så när du ska ta några äpplen finns det saliv på påsen - yummie!
De slickar t.o.m. på fingrarna när kontokortet skall dras upp ur facket i plånboken - sen trycker de in sin kod på bankomaten, där nästa sen trycker sin kod, slickar på fingrarna när han räknar sedlarna- därmed fått i sig föregående persons slem - Mmmmmumma !

Vi som inte slickar kommer aldrig ifrån slickarna. De är ju överallt. Som könsmogna hanhundar markerar dem allt i sin väg.
Bankomater, påsar, konfektyr, pinpads, kontanter, frukt.
Vi andra får helt enkelt ha detta i åtanke och aldrig impulsäta något i willys förbutik innan vi sanerat händerna från allt påsslem.
Vi tänker en andra gång innan vi tar ut 200 kr extra i butik.
Vi slår vår kod med ett annat kort (jag använder mitt coopkort som pekfinger mkt flitigt).

Vill jag byta saliv med någon vill jag göra det medvetet- thank u very much.