Tvi.

Människor har ingen hyfs, etikett eller något vett. Jag är ledsen, men det verkar inte bättre.

När jag en gång i månaden reser kollektivt ca. 2 timmar får jag se de mest knepiga personer & jag är med om saker jag själv finner svårt att inse.
Igår satt jag på ett lila pågatåg resandes mot Malmö.
Jag smyger i mig min smoothie & försöker ta så lite plats som möjligt, men väskan mellan fötterna och smoothien balanserandes mellan knäna.
Jag ser fram emot att på månadens första riktigt soliga dag få se knallgula rapsfält & hästar i hagar, resan mellan Ystad- Malmö bjuder trots allt på mycket vacker utsikt & lite tid att få rensa tankarna.
Jag sneglar över på den sidan jag egentligen ville sitta på, jag satte ju mig så jag fick åka baklänges, UGH.
Avskyr att åka baklänges, men jag kan ju inte flytta mig nu när smoothie & väska är placerad, jag står mitt kast. I ögonvrån skymtar någons bleka, håriga ben i ett par shorts & ryser till. Sen ser jag det, jag trodde min haka skulle trilla av; Karl var BARFOTA.
Han hade kilat in sina otäcka, vita, fullkomligt uräckliga fötter mellan ryggen och sätet framför, vilket innebar att kvinnan framför var helt ovetande om att hans tår bara var någon centimeter från hennes bäcken (utom lilltån, den fick liksom inte plats och bara hängde utanför, som en gammal, kall pommesfrit).
Hela resan ägnade jag åt att stirra stint ut genom fönsret. Jag kände mig jagad av den nakna tån.
Vem gör så? Många?!!!! Vem har tårna i min rygg? Fastnar hans tåhår nu på sätet?
UUuuuuSch!
Jag började studera mannen framför mig, han som fick åka på "rätt" håll.
Han var hopplöst klädd men trodde nog att hans gamla Levisjeans & Timberland ryggsäck gjorde susen. Ändå, han gjorde ingen förnär.
Han tar upp en flaska. Er urdiskad gammal juiceflaska, minute maid (jobbskada, kan alla flaskmodeller), med vatten i. Flaskan är alldeles klibbig av den gamla etiketten & jag tappar genast all respekt för mannen. Kunde han inte använt en fräschare flaska? Eller köpt en ny dryck till tågfärden? - Han började dricka, om man nu kan kalla det så..
Eftersom öppningen är så vid gapar han likt en flodhäst som gäspar och bara bälgar i sig vattnet. Han sväljer så hårt att JAG fick ont i halsen och sen lägger han av en jättesuck, han liksom blåser rakt ut. Rakt på mig. ICK!!
Vem blåser sin medresenär i ansiktet? Och varför?
Hela tågfärden genomsyrades av växande människohat.
När jag kliver av i Malmö gäller det att vara kvick. Det blir liksom kö vid perrongen och Gud Nåde Någon om de stannar till.
Jag traskar av, ska i farten tända en cigarett, när en medelålders man (ja, ännu en räääälig man) gör en sån där vidrig fotbollssnytning bara någon centimeter från mig...?!?!?!?!??!?
Jag stannade till av ren chock och fick både en och 58 knuffar framåt innan jag morrade att det inte var f*cking autobaum.

Jag är fullt medveten om att somliga dagar är man mer mottaglig och känslig inför andra människors vidriga vanor och beteende, detta var en sån där dag.
...en sån dag jag har de flesta dagarna.

Jag betalar precis lika mycket i biljettkostnad som dessa barfota grobianer.
Jag vill inte få tåhår på min väska ( för jag antar att friktionen från när karl drar ut sin fot får hans sviniga tår att fälla).
Jag vill komma från punkt A till punkt B smärtfritt & i en bit. Jag vill inte bli förfärad och i mental obalans.

... hur klarar sig mina medmänniskor? De som är som jag? De som inte slickar sig om fingrarna stup i kvarten? De som inte heller tycker om barfota människor inomhus?
Klarar de av att inte drabbas av panik?
Tips & Trix mottages gärna.