Ett brev, ett riktigt, handskrivet brev.
Det finns en tjej i min närhet (nära hjärtat, tyvärr bosatt i Norge), som skriver brev till mig.
I brevet bedyrar hon vår vänskap & jag blev tårögd när jag läste det.
Emilia, du är bara för underbar!
Ång-häst är det att vi inte kunde ses vid din senaste visit i landet, men omständigheterna formade ditt besök.
Du & jag är den typen av människor som inte kräver konstant kontakt för att känna oss stöttade av varann.
Du är en av få verkligen genuina människor. Du har bägge fötterna på jorden & är framför allt väldigt empatisk.
Jag vet inte hur jag kan ha förtjänat dig som vän, men jag tackar dig för att du är min!
Jag tror bestämt att jag får ta tag i mina planer att besöka dig i Norge.
Nu har jag tjatat om detta så länge och får aldrig tummarna ur.
Vi får synka, du & jag. Jag får ta lite fritt från mitt liv som kanelbullekrängade kassapersonal & vindrickande lyxsambo.
Jag vill ge dig min tid & ta lite av dig.
Du är en boost. En solstråle.
Ditt brev är sitter på kylen nu, ensamt. Inga restaurangmenyer, kvitton eller scheman får dela plats med det första riktiga brevet jag fått på åratal.
...ifrån min älskade Smilia.
i vått & torrt, loppan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar