Speciellt inte när du har en killerstavmixer ifrån Philips med en jävla jetmotor i.
Jag tabbade mig rejält i söndagskväll efter att jag lagat soppa och använt mixern.
Jag var lite (läs mycket) disträ & fattade inte att sladden var i när jag skulle skölja av bladen.
Strök lite på sidan av staven och kom då åt på-knappen. Ett finger slank in bland bladen.
Inte bra.
Men inte så värst dåligt heller.
Det gick så vansinnigt fort.
Jag är fortfarande hel, har dock en nagel i tre bitar & djupa skärsår.
En tripp till akuten senare blev jag lugnare, men innan jag förstod att mitt finger var hyfsat intakt var paniken ett faktum.
Jävlar i helvete vilken puls jag fick när fingret väl började blöda.
& när jag såg blodet som hade skvätt upp på köksskåpen & ända bort till spisen (hittar fortfarande skvättar här & var, känns lite som en brottsplats) blev jag hysterisk.
Vad skulle Dexter säga? ....
"- What a fucking fuck-up", eller något i den stilen tippar jag.
Nu gäller det att läka fint & så småningom pilla/klippa/fila bort nagelbitarna.
Kräktes du lite i din mun nu?
Det gör jag hela tiden, detta är fucking vedervärdigt.
Min kära J fick lägga om fingret för någon timme sedan, för det klarar jag inte själv.
Det vansinniga är att jag inte har ont. Inte alls. Inte ens tillstymmelse till smärta.
Tydligen är några nervtrådar kapade & smärtan hinner väl ikapp när de läkt ihop.
....är det galet om jag längtar efter lite smärta? mest för att försäkra mig om att det kommer bli helt bra?
Men det som söker mig mest är tanken på hur ruggigt illa det kunde gått.
Jag är ett klantarsle med jordens jävla tuuuuuuuuuuuuuuuur.
Man kan väl få hinna bli 25+ åtminstone innan man blir kallad stumpen??
Smaklig spis ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar